Hur snabbt blir kräftor


  • Plantera kräftor i damm
  • Hur många ben har en kräfta
  • Flodkräfta vs signalkräfta
  • Fråga en Biolog

    Hur fort kan en kräfta gå/springa? Och visst är det så att när de har riktigt bråttom så simmar de baklänges med hjälp av stjärten, eller har jag missuppfattat det? Vilken hastighet kan de komma upp i då?

    Kräftor lever ganska stillsamma liv och har som regel ingen större anledning att förflytta sig fort i sina dagliga sysslor. Vad gäller gånghastighet har det uppmätts att kräftor som attackerar andra kräftor (de är territoriella och slåss i dominanshierarkier) kan komma upp i 7,5cm/sekund när de ”rusar” fram mot konkurrenten, vilket är betydligt mer än de 1-2cm/sekund de normalt förflyttar sig i.

    Den högsta förflyttningshastigheten kräftor behöver är för att fly från rovdjur eller starkare konkurrenter. Vid en sådan flykt använder kräftor mycket riktigt den muskulösa stjärten för att med ett (eller ibland upprepade) slag hastigt förflytta sig baklänges. Denna förflyttnings hastighet kan närma sig 70cm/sekund, vilket torde räcka för att undfly många hot.

    Flodkräfta, Signalkräfta, Louisianaflodkräfta, Turkisk smalklokräfta

    Kräftor lever i sötvatten – i sjöar och strömmande vattendrag. De trivs på steniga bottnar med gott om små gömställen. De är allätare och äter bland annat löv, insekter, fisk och kadaver. Jakt för föda sker framförallt i skymningen och under natten. Kräftor blir könsmogna vid 2–6 års ålder.

    I Sverige finns två arter sötvattenskräftor: flodkräfta och den introducerade signalkräftan. Flodkräftan är klassad som akut hotad av SLU Artdatabanken och har drabbats hårt av kräftpest som den introducerade signalkräftan fört med sig till Sverige. Signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) kommer ursprungligen från Nordamerika.

    Vanligast på svensk marknad är den röda sumpkräftan, eller louisianakräftan (Procambarus clarkii) som det också kallas vilken framförallt importeras från Kina.

    Den kommer ursprungligen från sydöstra USA men har inplanterats i andra delar av Syd- och Nordamerika samt i Afrika, Asien och Europa. L

    I Sverige finns det två arter sötvattenkräftor – den inhemska flodkräftan, Astacus astacus, och den inplanterade signalkräftan, Pacifastacus leniusculus.

    Allätare

    Både flodkräftan och signalkräftan är i det närmaste allätare och lever på grunt vatten där de gräver djupa hålor bland rötter och stenar. De kan bli upp till 20 cm långa och lever i 5–20 år. Utseendemässigt är de mycket lika varandra men skiljer sig åt bland annat genom signalkräftans ljusa fläckar i ”tumgreppet” och en rad med små taggar mellan huvud och ryggsköld. Flodkräftan finns i södra Sverige och längs Norrlandskusten ända upp till finska gränsen. Signalkräftan finns främst söder om Dalälven och endast på ett fåtal platser längre norr.

    Nyckelarter i vattendrag och sjöar

    Sötvattenkräftor räknas till nyckelarter i vattendrag och sjöar vilket innebär att de fyller en viktig funktion för andra arters överlevnads. Många rovdjur, till exempel mink, abborre och ål, äter kräftor. Kräftorna håller också vegetationen ne