Hur går kremation

Enligt den svenska begravningslagen skall antingen jordbegravning eller kremering ske snarast möjligt, och allra senast en månad efter dödsfallet. I samma lag fastslås också att den avlidnes önskan om kremering och gravsättning bör följas såvitt det är möjligt.

Den allra första kremationen i Sverige skedde den 15 oktober 1887, då stoftet efter disponent Ernst Kjellerstedt i Örebro kremerades i en provisorisk likbränningsanstalt. Men förr var det vanligt med likbränning i hela Skandinavien – den hedniska tron var att ”elden befriade anden från köttet”. Men i takt med att kristendomen spred sig så upphörde dessa seder med tiden.

7 saker du bör känna till om kremering

• Nästan åtta av tio kremeras idag i Sverige. Procentuellt sett är det bara Japan som har fler kremeringar.
• För att en kremering, eller eldbegängelse som det också kallas, ska kunna ske måste först Skatteverket ha utfärdat ett dödsbevis.
• Senast en månad efter ett dödsfall måste antingen jordbegravning

  •

  Kremering

  Kremering,likbränning eller eldbegängelse, är ett alternativ till jordbegravning. Drygt 60 procent av kroppen består av vatten, runt 33 procent av olika organiska ämnen och cirka 6 procent av mineralämnen. Själva kistan, som också förbränns under kremeringen, består till största delen av organiska ämnen men innehåller även mineraliska ämnen (askämnen). Det som är organiskt, övergår först till flytande form och sedan till heta gaser. Till gaserna tillförs syre i form av luft (som innehåller 20,9 procent syre) via en fläkt, för att få en effektiv förbränning med eld. De organiska ämnena oxideras genom förbränningen och avgår som avgaser.

  Det som återstår i fast form efter processens slut är mineraliska ämnena som främst kommer från skelettet. De har genomgått en termodynamisk process kallad kalcinering^[1], där skelett och andra mineralämnen (askämnena) som finns i kistans trä kalcineras. Först efter att den så kallade askan med hjälp av en askberedar

  •

  Jordbegravning eller kremering

  Med jordbegravning menas att kistan med den avlidne sänks ner i en grav. Kremation eller eldbegängelse som det ibland kallas, innebär att kistan med den avlidne bränns och askan gravsätts vid ett senare tillfälle.
  
  Det är i första hand den avlidnes önskan som styr valet om jordbegravning eller kremering. Om ingen känd önskan finns är det de anhörigas beslut. Det kan vara svårt att ta ett sådant beslut som anhörig, därför är det bra om önskemål blir nedtecknade i t ex i Livsarkivet. 

  
  Kremering är idag den vanligaste begängelseformen, under 2019 var 82% kremationsbegravningar. 
  Oavsett om det är jord- eller kremationsbegravning behövs alltid en kista. 

  Kremering

  Kremering innebär att kroppen bränns till aska. Det är idag den vanligaste begängelseformen i Sverige. Efter kremeringen samlas askan ihop och hålls inlåst antingen på krematoriet eller på den kyrkogård där gravsättningen