Hur böjer man svälta


  • Svälte eller svalt
  • Svultit
  • Att svälta - Verbböjning på Svenska ; Presens: svälter ; Preteritum: svalt ; Supinum: svultit ; Imperativ: svält!
  • Konjugering av verbet att svälta

    Att svälta - Verbböjning på Svenska

    VerbtidVerbkonjugation (irregular)
    Infinitiv:att svälta
    Presens:svälter
    Preteritum:svalt
    Supinum:svultit
    Imperativ:svält!
    Presens particip:svältande
    Passiv:svältas

    Aktiv verböjning av att svälta

    Med hjälp av konstruktionerna ovan kan vi böja verbet att svälta i alla tider och personer. Tabellen nedan visar de aktiva böjningsformerna av att svälta. Till skillnad från passiv verbböjning berättar de aktiva konstruktionerna vem som agerar och är därför ofta bättre att använda. Genom att aktivt uttrycka dig undviker du tungt och oprecist språk.

    Nominella former

    Infinitiv: Att svälta

    Presens particip: svältande

    Supinum:svultit

    Indikative

    Presens
    jagsvälter
    dusvälter
    han/hon/den/detsvälter
    visvälter
    nisvälter
    desvälter
    Perfekt
    jaghar svultit
    duhar svultit
    han/hon/den/dethar svultit
    vih

    Ordfel?

    Svenska språket fungerar på det sätt att det inte finns några tydliga institutioner som  bestämmer vad som är fel eller rätt i språket. Allt fler verb börjar böjas svagt istället för starkt. Det traditionella rätta har varit "svalt". Jag vet dock att formen "svälte" förekommer. Den som tycker att man alltid bör säga som det alltid har hetat kan ju då också börja använda formerna "ringa-rang-rungit", "simma, sam, summit" och "hjälpa, halp, hulpit". Frågan är när det är tillräckligt många som böjer det på detta sätt för att man ska kunna tycka att det är okej att använda det i skrivna texter.

    Däremot om man ändå vill ha ett rättesnöre för språket så får man gå till SAOL, SAOB och SO. De anger alla formen "svalt". Anledningen att du även har hittat formen "svälte" är för att svälta kan ha två betydelser. Antingen att man svälter, alltså hungrar  eller att någon svälter den andre  genom att inte ge dem mat. I det senare fallet så är "svälte" rätt.

    Alltså "Jag s

    svälta

    Svenska

    [redigera]

    Verb

    [redigera]

    svälta

    1. (transitivt) utsätta för svält
      Han svälte både sig själv och familjen.
      1945:Svenska Dagbladets Årsbok:
      I tiotusental hade fångarna svälts eller torterats till döds.
    2. (intransitivt) inte få den mat man behöver
      Många fattiga svälter i Afrika.
    Etymologi: Av fornsvenskasvælta med urgermanskt ursprung.
    Fraser:svälta ihjäl

    Översättningar

    [redigera]

    Substantiv

    [redigera]

    svälta

    1. (främst i bestämd form plural)mager (och stenrik) ödemark eller hedmark uppkommen av försök till exploatering av ej för jordbruk lämplig mark; särskilt om dessa i Sjuhäradsbygden
      1879:Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand:
      Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga.
      1956:Skogen - Volym 43 - Sida 262:
      I u