Hur såg uroxen
•
Förr och nu
Under järnåldern, som började för ca 2.500 år sedan, fortsatte klimatet att ändras. Somrarna blev svalare och regnigare samtidigt som vintrarna blev snörikare och längre. Detta passade granen perfekt. Granskogen bredde ut sig väster-, norr- och söderut tills den täckte större delen av landet utom de nordligaste och sydligaste delarna.
Ungefär samtidigt vandrade boken in från söder. Nu började man ha husdjuren inomhus på vintern samt samla in och torka vinterfoder åt dem. Förutom hö från ängarna tog man stora mängder lövhö i skogen, både genom att hamla lövträd och genom att hugga ner dem. Hamling innebär att man skördar grenar utan att döda trädet
Under 1600- och 1700-talen började människan öppna upp och tränga undan skogen alltmer. Resurserna i skogen användes på en mängd sätt. Man jagade, satte upp bistockar (ihåliga trädstammar som blev bebodda av honungsbin) för att få honung och vax, brände björkved för att få pottaska (tvättmedel) samt tog klenvirke till gärdsg
•
Uroxe
Uroxe (Bos primigenius) var ett stort oxdjur, numera utdött, som levde i Europa, Asien och Nordafrika. Tamboskap (Bos taurus) härstammar från uroxen.
Den sista kända levande uroxen, en ko, dog år 1627 i Jaktorówskogen i Polen.[1][2] Enligt uppgift skall ett dryckeshorn i Livrustkammaren[3] i Stockholm vara tillverkat av hornet från den sista uroxen. Tester visade dock att hornet kom från en uroxe blandat med tamboskap.[4]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Uroxen var betydligt större än de flesta varianter av nu existerande tamboskap. Mankhöjden var hos exemplar av hankön cirka 1,8 meter och vikten cirka 700-900 kg.[5] De största individerna hade en mankhöjd på cirka 2 meter och vägde över 1 000 kg. För ungefär 8 000 år sedan domesticerades uroxen på flera platser. Uroxen ansågs som ett utmanande bytesdjur för jakt, vilket bidrog till utrotningen.
Uroxen utmärktes av en lång, smal skalle med raka konturer och föga framträdande ögonhål
•
Inläggav Sarvi » 04 okt 2006 12:10
Kollade upp saken, i enlighet med devisen att minnet är bra men kort. Verkar dock inte ha missminnt mig särdeles:
Uroxen levde kvar i Preussen och Polen, och Litauen in på 1500-talet, den sista kossan lär som sagt ha dött i Polen 1627. Adam av Bremen nämner uroxe bland Sveriges vilt, och då är vi som sagt inne på 1000-talet. Fynden av subfossila uroxar är till övervägande del gjorda i Skåne med mer än 30 fynd, men ett fåtal har gjorts längre norrut: ett fynd i Ryssby norr om Kalmar, ett på Öland och två i Östergötland.
Visenten fanns ännu på 700-talet i Harz och Sachsen, 1755 dödades sista exemplaret i Ostpreussen. Dock levde det ju kvar i Polen till nutid (more or less). Adam av Bremen nämner utöver den tidigare nämda uroxen även visent som ett vilt i Sverige. Fynden i Sverige begränsar sig till fyra fynd i sydligaste Skåne och ett i Östergötland.
Allt enligt Sven Ekman: "Djurvärldens utbredningshistoria på Skandinaviska halvö