Hur skriver man päron
•
Äpplen och Päron
Ingvar Hedengård
Jag var på väg till skolan. Det var en behaglig morgon, och det var tillräckligt varmt för kortbyxor. Det var 1956 och jag var 10 år gammal. Jag höll utkik efter min skolkamrat Krister som jag brukade slå följe med till skolan, där står han längre fram och väntar på mig, och jag börjar springa.
"Hej!" ropade jag.
"Hej!" ropade Krister tillbaka.
Vi fortsatte tillsammans småpratande. Gångbanans singel knastrade under fötterna. Skolan vi gick på var Högboskolan i Limhamn. Vi passerar nu en del villor med stora sköna trädgårdar. Vi kommer fram till en villaträdgård där ett päronträd stod precis intill staketet. Det var fullt med stora härliga gröna päron. Frukterna var så tunga att de tyngde ner en del av grenarna, så att frukterna hamnade i jämnhöjd med våra ansikten. Vi stannade och beundrade de stora frukterna. Vi kikade in i trädgården, och såg att det fanns massor av fruktträd i trädgården, stora härliga röda äpplen, fler päronträd, och n
•
”Päron”, säger en småbarnsmor jag känner. ”Det var inte förrän jag själv blev mamma som jag fattade att föräldrar kallas så på grund av päronformen man antar när man lever på korv och pannkakor och inte hinner träna.”
Vi svenskar älskar att kalla saker för päron. Kanske för att många tilltalande företeelser sammanträffar i ordet: Det är kort och lättuttalat, inleds med det explosiva p (som vi så gärna inleder ord med att vi helt oombett kallar folk för Elin-Pelin och Olle-Polle och rimmar äppel med det icke-existerande ordet päppel), avslutas med det frukt- och bärspecifika -on och representerar en saftig knöl. När man tänker på saken, vad skulle man inte vilja kalla ”päron”?
Enligt Benjamin ThorénsSvenskt slanglexikon har ordet päron genom åren fått representera ansikte, dum person, fotboll, förälder, glödlampa, huvud, konventionell person, näsa, spetsiga bröst och tonåring. Här bjuds dessutom på uttrycket stup i päron som jag genast kommer att ta till mig för
•
Skriv päron på arabiska
Förklaring av bokstäverna i päron
Arabiska skrivs från höger till vänster. När vi går igenom bokstäverna i ﺇِﺟَّﺎﺻَﺔ börjar vi därför från höger.
ﺇ
Ordets första bokstav är alif hamza som uttalas '.
Bokstaven alif hamza kan skrivas på två olika sätt, beroende på omgivande bokstäver i ordet.
Här används den isolerade formen.
ﺇ
ِ
Den korta vokalen kasra uttalas i och skrivs som ett streck under bokstaven.
I de flesta arabiska texter skrivs vokalerna inte ut.
ﺟـ
Därefter kommer bokstaven jim som uttalas j.
Bokstaven jim kan skrivas på fyra olika sätt, beroende på omgivande bokstäver i ordet
ﺝ
ﺟـ
ـﺠـ
ـﺞ
Här används den initiala formen.
ﺟـ
َ
Den korta vokalen fatha uttalas a och skrivs som ett streck ovanför bokstaven.
I de flesta arabiska texter skrivs vokaler