Hur sprids barrväxter
•
Bild: sarangib / Pixabay License
Alla växter har fotosyntes. De kan omvandla solens energi till näring åt sig själva.
Bild: Oskar Uggla / UgglansNO
Detta kallas för fotosyntes och sker med hjälp av ett ämne som kallas klorofyll. Klorofyll ger växterna dess gröna färg. Av det socker som bildas i fotosyntesen kan växten sedan bilda andra ämnen som den behöver för att leva och växa.
På 1700-talet delade Carl von Linné in alla växter i två stora grupper. Denna indelning används fortfarande även om den är föråldrad.
1) Sporväxter (kryptogamer) som förökar sig med sporer. Hit hör alger, mossor och ormbunksväxter.
2) Fröväxter (fanerogamer) som förökar sig med frön. Hit hör bland annat barrträd, lövträd och växter som blommar.
Alger (sporväxt)
Bild: Aqua Mechanical / (CC BY 2.0)
Alger är troligtvis de första organismerna på jorden med fotosyntes. Idag finns det väldigt många olika arter av alger. Från encelliga organismer till andra som är flera meter höga.
•
Växter
Det som är mest typiskt för skogen är naturligtvis träden. Man brukar skilja mellan barr-, löv- och blandskogar.
Det vanligaste skogsträdet är granen och därnäst tallen. De är båda barrträd.
De följs sedan av lövträden björk och asp. Alla dessa fyra är liksom rönn, sälg och hägg spridda över nästan hela landet. Andra välkända träd som ek, ask, bok, lönn, alm, lind och oxel saknas däremot i norra Sverige.
Under träden finns buskarna som tillhör arter som aldrig blir riktiga träd utan grenar sig vid marken och förblir små. Dit hör hasseln, enen och tibasten liksom de många videarterna. I buskskiktet finns också de unga träd som ännu inte nått upp i trädskiktet.
Längst ner växer risen som bara blir ett par decimeter höga. De mest välkända är blåbär, lingon, kråkbär och ljung.
I skogen finns också en mängd örter som linnea, skogsstjärna, skogsviol, liljekonvalj, ekorrbär och skogskovall samt den ståtliga orkidén guckusko. Till orkidéerna hör också den vackra svärdss
•
Idegran
Idegran (Taxus baccata), även känd som vanlig idegran eller europeisk idegran, är en barrväxt i släktet idegranar som ofta odlas som prydnadsbuske, men som också växer vilt i vissa delar av Sverige.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Idegranens utbredningsområde omfattar västra, centrala och södra Europa, nordvästra Afrika, Kaukasus, Mindre Asien och norra Iran. Arten växer i låglandet och i bergstrakter upp till 2500 meter över havet.[1]
I Sverige är Taxus baccata härdig längs östkusten upp till ungefär Gävle. Det nordligast kända exemplaret finns i Valbo. Större bestånd finns på Öland och Gotland samt lite längre in i inlandet i Dalsland[3]. Det finns också ett fåtal populationer längs västkusten och vid Vättern, som utgör så kallade bronsåldersrudiment, det vill säga små isolerade populationer som levt kvar sedan den varmare bronsåldern. Den trivs bäst i kusttrakter, men inte i utsatta lägen i utpräglat marin miljö. Idegranen är Gotlands lands