Hur säger man känd


  • Spraktidningen.se › artiklar › bade-kandast-och-mest-kand-gar-bra.
  • Hur används ordet känd.
  • Känd.
  • Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.

    Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.

    Om du redan har köpt en prenumeration, logga in

    Innehållet som finns tillgängligt på vår webbplats är resultatet av våra redaktörers dagliga ansträngningar. De arbetar alla mot ett enda mål: att förse dig med rikt innehåll av hög kvalitet. Allt detta är möjligt tack vare de intäkter som genereras av reklam och prenumerationer.

    Genom att ge ditt samtycke eller prenumerera stöder du vår redaktions arbete och säkerställer den långsiktiga framtiden för vår webbplats.

    Om du redan har köpt en prenumeration, logga in

    SwedishSatt du bredvid enkänd förbrytare?volume_upmore_vert
    SwedishFramför mig har jag " De Automatiseringsgids ", enkänd nederländsk dagstidning.volume_upmore_vert
    SwedishFramför mig har jag " De Automatiseringsgids" , enkänd nederländsk dagstidning.volume_upmore_vert
    SwedishDet sade redan enkänd spansk sjöman om ett stort sjöslag som vi förlorade.volume_upmore_vert
    SwedishEnligt enkänd analytiker bestämde sig de europeiska ledarna för något som de inte kunde hålla.volume_upmore_vert
    Swed

    Både kändast och mest känd går bra

    Svar:Känd böjs kändare, kändast enligt Svenska Akademiens ordlista. Man kan också använda mer och mest för att komparera, så som du föreslår. Båda varianterna går bra!
    Det intressanta med ord av typen känd är att de balanserar mellan två ordklasstyper, adjektiv och ­perfektparticip. Ordet är till formen ett perfekt­particip och till funk­tionen ett adjektiv. Att känd är ett adjektiv öppnar för möjlig­heten att komparera ordet med ändelser.
    Det finns en gammal tum­regel för när det är lämpligt att komparera med ändelser och när det är lämpligt att komparera med mera och mest formulerad av Erik Wellander i Riktig svenska från 1939: ”Vid komparation med adjektiv och adverb äro i regel formerna med ändelser att föredraga; endast då dessa former blir alltför tunga och oviga, böra de komparerande adverben mera och mest anlitas”.
    Tumregeln visar på stor generositet mellan de två ­sätten att komparera ord, trots att både årtale