Hur släpper man hoppet
•
Att släppa hoppet att ett ex kommer tillbaka?
Ursprungligen postat av skisen
Misstag nr 5: Hon ville ses och prata för någon vecka sedan, hon sa förlåt och inte mycket mer, jag spydde ur mig alla mina känslor: att jag saknar henne fruktansvärt mycket, att jag visste vad jag hade gjort för fel, att jag vet att jag hade kunnat göra bättre från mig om jag fick en chans och allt annat man inte borde säga.
Det där har vi alla gjort mer eller mindre någon gång. Det positiva är att det misstaget gör man endast en gång i livet och sen sker det aldrig igen.
Kom ihåg hur dåligt det kändes och hur förnedrande det var för dig att hålla på sådär och sen ställer du in dig på att aldrig någonsin låta dig själv förnedra dig igen på det sättet..
Och när du har gjort det så börjar nästa steg och det är att acceptera situationen för vad den egentligen är, ett riktigt jävla misstag.
Du kan ha hoppet kvar i bakhuvudet någonstans att någon dag kommer hon förmodligen tillbaka ige
•
Nästan allt i livet kommer man över
Jag är psykoterapeut. Mina jobbdagar går ut på att jag sitter med människor som tappat tron, hoppet eller kärleken. Ibland har de tappat allt och tillsammans letar vi upp det förlorade och på den vägen hittar man ofta också sig själv och en sundare och hållbarare livssyn.
Det händer ofta att orden tar slut och då brukar vi leka istället. I leken är allt möjligt. Man kan vara någon annan och man kan resa i tid och rum. När jag skulle skriva det här blogginlägget tog inte orden slut utan de blev så många så de rymdes inte ut. Parrelationen under tonårstid och förhållanden när man är ung vuxen…jag skulle kunna skriva 10 feta böcker om det utan att ta paus för jag har har haft så otroligt många och märkliga relationer under den tiden. Därför måste jag leka. Leka att mitt vuxna jag skulle kunna ge råd till den där bekräftelsehungrande lätt underviktiga tonårsbruden med talangen för intima relationer som sin särbegåvning. Leka att mitt tonårsjag skull
•
Jag visste inte hur man släpper taget
Rollen som man och familjemedlem var djupt rotad inom mig, så när mina barns mamma inte längre ville fortsätta förhållandet, kändes det omöjligt att ta in. Mitt psykologiska matsmältningssystem kunde inte processa att vi nått slutet som par, och många månader av kamp för att släppa taget hade just inletts. Hur skulle jag överleva? Hur?
Jag orkade för att det inte fanns något annat rimligt alternativ!
När jag sitter här och skriver dessa rader har insikter som inte fanns då tagit form:
När någon vill lämna, låt personen lämna. Det gör ont när en relation tar slut och våra omedelbara instinkter vill hålla fast. Vi håller fast vid hoppet om att hon eller han ska ”inse sitt misstag” och ångra sig. Så kanske det blir, men om inte:
Låt den som vill gå få gå! Det är inte vår uppgift att agera emotionella dörrvakter och gå ner på knä i desperata övertalningsförsök, även om det är mänskliga reaktioner.
Kvinnan eller mannen som du har levt tillsamma